Har alltid vetat att mitt minne varit dåligt, men inte såhär

Jag hade glömt bort att jag hade den här bloggen. Hur bäst är inte jag? Jag kände för ett tag sen att jag ville blogga, jag kom ihåg alla mina bloggar jag hade för flera år sedan, men inte den som är nyast. Det var ju ”bara” drygt 2 månader sedan jag bloggade här sist. Hum.

Sitter just nu med en smootie i handen bestående av mestadels jordgubbar, men även 1 äpple, en halv kopp blåbär och lite yoghurt. Mitt nyttiga liv börjar idag, igen. Vet inte hur många gånger jag har provat igen och igen och igen, men nu är det dags. Jag har alltid behövt följa någon diet som t.ex. LCHF eller GI eller liknande, men nu kör jag på: Emelie dieten. Kan inte bli annat än skitbra.

Jag känner mig lite låg, men jag vet inte om jag orkar skriva om det. Det skulle bli så mycket, och jobbigt. Jag tror att om man mår dåligt, så mår man bättre av att få ur sig det, absoluuut! Men inte älta. Inte prata med ALLA om det, inte skriva det ÖVERALLT. Prata med någon enstaka som man har nära och kär. Har man behovet av att prata med ALLA och skriver det ÖVERALLT så är det nog uppmärksamhet man söker efter. Att folk ska tycka synd om en. Inget fel i det, alla behöver vi extra stöd och tröst ibland.

Nu måste jag plugga matte. Fittmatte. Bajsmatte. Ordet matte gör mig jävligt arg just nu faktiskt, men jag SKA klara det. Tamefan.

Have a nice day people!

Action but no action

Jag har inte bloggat på 4 månader nu. Vet inte vad som hände, riktigt. Jag slutade sitta mindre och mindre vid datorn och ägnade mig mer åt att spendera tid åt vänner och saker som jag mår bra av. Jättemycket som förändrats och hänt. Det enda jag gör är just att spendera tid åt vänner och saker som jag mår bra av, ändå har jag ingen tid över till annat. Sällan en minut över. Planer, planer och åter planer. Planerna håller jag mig till till 50% typ. Har sakta men säkert blivit bättre på att sätta krokben för mig själv. Jag vill så himla mycket, så jag bestämmer mig för att göra allt som jag vill, (t.ex. bestämmer med Amanda att gå på bio, parkmys med Pauline, kaffe med Natta) under samma dag. Vilket inte accepteras av dem så det slutar med att jag är ”the bad sheep”, även fast det enda jag vill är att vara med dem! Förstår ni? Jag ägnar mina dagar åt att trassla in mig själv och snubbla, men jag har självklart mycket kul också. Men det är mitt heltidsjobb just nu. Haha. Har aldrig riktigt tänkt på det ur det här perspektivet förrän nu när jag skriver det, och det låter lite småpatetiskt.

Mitt liv består alltså av action 24/7 – utan ett jobb… Alltså… Ja… Jag vet inte hur jag lyckas. Typiskt lejon.

Nu ska jag åka och ta ett snabbdopp

Pyuss

Words of wisdom, indeed.

Don’t regret something that once made you smile. Cause at one point, everything you did was exactely what you wanted.

Rune och Stig

Sitter hemma hos fröken Särnstedt och kikar på Biggest Looser medans hon duschar. Har haft sjukt kul ihop med den tösen idag! Jag har verkligen ont i huvudet pga överdrivet mycket skratt! Det var ett tag sen jag hade asgarv likt dessa idag, så det känns sjukt bra. Sjukt befriande! Sjukt underbart! Tack mitt hjärta <3.

Red lips

I am a highway man

Funderar… På vad jag ska bli. Vad ska jag bli? Jag vill jobba med människor, tror jag. Jag vill skriva också, typ skribent eller nånting sådant. Inte journalist, nej, det tror jag inte. Men skriva. Få min röst hörd. Politiker? Funderat på. Det känns alldeles för överambitiöst och allvarligt för mig. Och för deprimerande. För tungt arbete. Förstå mig rätt, tungt arbete psykiskt, inte fysiskt. Inte alls fysiskt. Jag tror jag skulle bli alldeles för upprörd dessutom. Som t.ex. vid valet 2010 så satt jag och grät. Jag hade verkligen kämpat hur hårt som helst för att folk skulle inse vilka moderaterna verkligen är, och jag trodde mer på svenskarna än så. Jag blev sjukt illa berörd, eftersom jag var helt säker på att Sverige skulle göra rätt val och rösta rött. Trodde. Verkligen. (Är det någon som har något att ifrågasätta om mina politiska åsikter så bring it on! Jag tar gärna en disskution!) Jag trodde att människor bryr sig om människor. Inte hur fet ens egen plånbok är. Jag har mycket att säga, mycket jag brinner för. Vet bara inte var jag ska börja. Jag älskar människor! Därför tror jag inte att ett politikerjobb skulle passa mig. Vill vara ute! Ute i världen! Göra en förbättring DÄR, NU. Inte prata om att förbättra inom 10 år. Agera! Förändra.

Internationell humaninärarbetare utbildad kurator och som ägnar sig åt skrivande, målande, sång och innebandy på fritiden. Kanske dykare. Bartender.

Hur bra låter inte det? Kan jag göra allt det där? Ja! Det kan jag! Jag sätter mina egna gränser. Jag kan göra precis vad jag vill, så länge jag har drömmar. Och det har jag. Det kan ni skriva upp.

Are you happy?

Sweet deams

Du har följt mig i drömmen ett tag nu. Du har verkligen följt mig. Jag har dig inlagt på min telefon som ”Alexander Skarsgård” och du ringer mig hela tiden. Är jag upptagen så bryr jag mig inte direkt att svara eftersom att jag håller på med annat. Jag ringer upp dig när jag inte är upptagen längre men lägger på lika plötsligt, och du ringer upp mig igen. Jag svarar.

Du får gärna fortsätta jaga i min dröm. It’s okay! Ingen marddröm direkt…

Jag skulle bli glad då.

Kan inte någon ta med mig till en annan plats? Kanske till en plats liknande bilden?

Älska med distans

Hej på dig

Suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuck. Livet känns så just nu. Jag är ju STARK! Starke adolf! Eller hur? Åtminstonde jag trodde det. Typ. Nästintill iallafall.

It’s just that jag älskar SÅ mycket. Tycker jag om någon så ger jag utav HELA mig. Hela mig. Jag ger av allt jag har, och får jag inte lika mycket eller det jag förväntat mig tillbaka så blir det obalans i min tillvaro. Jag lägger ner så mycket energi i att bry mig om och älska och ge och så tappar jag liksom bort allt någonstans på vägen… Vet inte hur jag ska älska mindre. Eller rättare sagt älska lika mycket men ha distans till det.

Hur gör man det?